Urax i norr

Urax klarar sig galant här på gården. Ingen kan tro att han är så gott som blind. 

Han lärde sig raskt vägen upp till våran kak-faster, 94 år, där är han alltid välkommen och där vankas alltid en kaka eller en bulle. Då han ska dit smyyger han först över gårdsplanen – han går nästan på tå, rädd för att vi ska hinna se honom,  men så snart han passerat knuten på våran lagård kutar han så snabbt de små benen bär honom.

Däremot så är det stora problem då vi ska gå i okända marker. Jo han tar sig fram, men oj så sakta det går.  Han blir helt knäckt såna gånger, man ser verkligen att det tar på psyket att leta sig fram i okänd terräng. Han som alltid varit skräckslagen för att bli buren VILL på såna promenader att man ska bära honom!

*****************

Den här synen mötte mig då jag en dag kom ut från ICA. Dotter Emelie hade gått ut till bilen före mig och där hade hon hittat Urax friskt mumsande på några DYRA tunnbröd jag hade köpt. Han hade stenvägrat att lämna dem ifrån sig så till slut hade hon lagt honom på rygg på bilgolvet. Då jag kom ut låg han blick stilla och såg extremt beskedlig (och något förvånad) ut.

 

 

*****************

Ibland tvingas jag att lämna hundarna  ensamma hemma men rackarns vilket tjut det blir på dem då. Urax drar även igång Siri – och hennes yl går inte av för hackor! De stör ju ingen med sitt tjut men inte är det roligt att lämna honom men ibland finns helt enkelt inga alternativ.

Jag har köpt en Moser 45 för att själv kunna trimma honom, här uppe är det långt mellan hundsalongerna. Men för några veckor sedan hade vi extremt mycket mygg och knott och Urax har mängder av sårskorpor från knotten. De måste få läka ut helt innan jag kan dra ull och göra honom riktigt proper.

Mr M hade med sig Carmen upp, de åkte reguljärflygg, hon blir kvar här då han åker hem efter helgen. Klart att även stads-hundar måste få komma ut på landet för lite semester!