Jag längtar ingenstans

Mina vänner på västkusten ställer med jämna mellanrum frågan:

-Saknar du inte Göteborg?

Nej. Jag är ju HEMMA. Jo, jag trivs i Göteborg, men då är jag är här uppe längtar jag ingenstans. Där nere längtar jag oftast nånstans: upp hit, utomlands, till skogen, ut från stan. Men här i våran hemby känns det jobbigt att åka ner till ”Centralorten” för att handla mat och bränsle.

Här behöver man inte hålla koll på varken klocka eller almanacka. Det är lätt att vara uppe för länge på kvällarna pga de ljusa nätterna.

I helgen har jag besök av mr M. Vi ska försöka ta upp några fiskar och ikväll är det grill-party i byn.

*****************

Fotot är från en roddtur jag gjorde häromdagen. Min plan var följande: om jag ror så länge jag orkar kör jag motorn hem, jag ville träna min rygg lite sådär lagom. Det blåste ordentligt och jag rodde i medvind med ”draget” (dörjar tror jag det heter på svenska).

Så blev jag trött och skulle vända hemåt. Gissa om jag orkade dra igång motorn? Nix pix. Jag fick vackert börja ro hemåt – i motvind. Jag rodde. Och rodde. Jag gick upp nära land för att se ifall jag rörde mig åt rätt håll. Jo det gjorde jag, men rackarns vad sakta det gick – och så snart jag vilade några årtag blåste jag tillbaka till utgångspunkten. Ett tag var jag inne på att lämna  båten och gå landvägen hem, men hur skulle det se ut?

Jag tog mig hem, men min rygg var lätt besviken på mitt tilltag dygnet efteråt. Jag drog i alla fall upp en aborre under turen modell mellanstorlek och jag behövde dess proteiner mer än väl.

***************************

Häromkvällen var det notdragning i byn. Jag vet inte hur vanligt det är i södra delen av landet men i alla fall så använder man sig av ett stort nät, en ”not”, då man ”drar not”. Man kan dra not från båt, men här är det nog vanligast att man gör det från land. Man ”ringar in” fisken med ett stort nät.

 

 

 

 

 

 

Sen återstår ”bara” att att rensa och ta hand om fisken…