I förrgår (som tur var efter skogsturen) sa min bil; -Jag tar lite ledigt nu.
Tills för två veckor hade vi problemet FÖR MÅNGA BILAR, men så körde Alec upp sin bil till norrland för att sälja den där och så pajar min.
Jag har förgäves försökt få någon att hjälpa mig med att bogsera bilskrället i 200 meter, från 30-minutersparkeringen till betal-parkeringen, men ingen kan hjälpa. De flesta vänner är utan bil, alla andra har fullt upp med jobb och annat.
Så idag får jag fortsätta med samma sak som igår: rulla bilen någon decimeter då och då så att jag FÖRHOPPNINGSVIS slipper p-bot. Om de kollar ventilerna utan att slarva så ska jag klara mig.
Hundarna får nöja sig med hjärngympa och koppelpromenader.
***************************
När som helst kommer brandlarmet i huset att sätta igång pga brandövning.
Lite senare…
Nu har vi haft brandövning.
Under tiden satt jag i bilen och lyssnade på “Ring P 1″ – jag är ju en trogen P 1-lyssnare. 
Då brandlarmet går ska man inte ha klena nerver. Men även om man är utrustad med ett inre lugn och besinning så kan man få ren och skär ångest av dess ljud.
Bara en kort tid efter branden i våras – där en kille på mitt våningsplan omkom - vaknade jag av ett ENORMT TJUTANDE. Ja det tjuter så håret ställer sig upp. Sömndrucken vinglade jag till porttelefonen, i tron att det var dottern som kom hem från krog-rundan.
Men så fattar jag att det är brandlarmet! Att kl 3 på natten samla ihop kläder, nycklar och framförallt alla en knippe sömndruckna HUNDAR (jag hade även Helena´s Ben hos mig) kan skapa panik. Och i synnerhet då jag inte visste om det verkligen brann! Den gången var det bara ett falsklarm, som tur var. Så efter en timme ute i kylan fick vi återvända till våra då kalla sängar…
