Hundarna hade inte fått jobba ordentligt sista två dagarna så idag blev det en ordentlig tur.
Först en promenad i skogen där vi bl a tränade passivitet. Den som allra svårast att varva ner är Carmen, gamla tanten.
Sen körde jag klickerlydnad med alla fyra och så fick alla gå varsitt spår. Idag gjorde jag fyra svåra spår, och de absolut säkraste och snabbaste är de små vita russell-flickorna! De går som mossrivare i skogen, Carmen kör iofs över alla apporter men det gör inte så mycket, det här är ju ‘bara’ hjärnaktivering för henne.
Men hennes dotter Siri är helt fenomenal! Jag la ett spår på ca 300 meter med både tvära vinklar och vattendrag som skulle passeras – jag ville se hur hon skulle klara det – Nemas problemas, sa den lilla Råttan. Och hon har inte gått många spår i sitt korta liv…. hon har haft så otroligt svårt att koncentrera sig – ifall en råtta/skata/älg/gammalt löv passerat spåret sista dygnet så har hon ju flöjtat iväg totalt. MEN NU FUNKAR HON! Jag är så jäkla glad över att jag äntligen kan börja JOBBA med henne!!!
Urax är ju lugn och metodisk i spåret, där gäller det att få upp tempot. Liggtiden var en aning kort för honom, han behöver mer av bara spår-kärnan för att få upp tempot, annars blir han alldeles för noggrann.
Schäfer-Piri gick bra idag, men hon såg lite spöken i skogen (någon hade dumpat skräp) så hon kom av sig och blev lite otrygg pga det ‘nya hemska’ som låg några meter ifrån spåret. Värsta spök-åldern.
Men summa summarum så är det fyra nöjda och belåtna hundar som ligger och trynar. Dottern kommer strax med glass och lösgodis så ikväll blir det mys framför tv:n. DVD’n är laddad med säsong 5 av ‘Absolute faboulus’ – kan en fredagkväll bli mycket bättre?
