Jag sitter och läser nya annonser på Blocket och känner att jag bara SPYYR på att det alltid, alltid är något man bara MÅSTE handla.
Sist tiden har jag sökt efter dagbädd, lcd-tv och soffa. Detta är saker som jag behöver pga byte till mindre lägenhet. I veckan har jag också sökt efter en annan gamm´bil att köpa, men har ju bestämt mig för att behålla den gamla. För att inte tala om TORPSÖKANDET – varje dag i månader har jag sökt febrilt på nätet och i dagstidningar.
Varför kan det aldrig räcka? Varför är det alltid något annat man bara MÅSTE ha????
Igår såg jag en dokumentär om ett folkslag från Papua Nya Guinea som för första gången lämnade djungeln och träskmarkerna för att besöka London. Kulturchock var ju bara förnamnet.
Försök sätta er in i deras situation då de kliver in på ett stort köpcentra och ser alla människor som köper alla dessa saker som finns att köpa, varken de behöver eller inte. Tänk då de ska försöka förstå vad som driver alla som shoppar sig ‘lyckliga’!! Själva klarar dem sig på vad djungeln har, de hittar och tillverkar allt de behöver.
Då jag var liten så brukade vi några gånger per år åka till norge och handla torrvaror såsom mjöl och socker. Ibland köpte mamma en ost från mejeriet, men nästan all mat producerade vi själva: pappa jagade älg och fågel. Vi hade en egen fisketjärn där vi drog upp stora delar av årets fiskranson plus att vi fick laxöring från vindelälven.
Vi hade våra egna kor och grisar som vi fick kött och mjölk ifrån. Av mjölken tillverkade mamma smör och grädde. Vi odlade potatis, rovor, morötter osv. Mamma hade även en jordgubbsodling. I skogen hämtade vi hem bär.
Nu tog förstås det upp stor del av deras vakna tid och de var extremt låsta vid gården tack vare djuren. Men de var ju själva uppväxta under samma förhållanden och hade inte så många alternativ.
Utan att behöva gå precis i mina föräldrars fotspår skulle jag ändå vilja komma ifrån den konsumtionshysteri som jag känner att jag omges av här i storstan.
Dottern gillar verkligen att shoppa, jag blir ledsen då jag ser hur mycket tid och energi hon lägger på att kolla modebloggar, läsa tidningar och gå i butiker. Och det kostar! Förstås. Hon har ju egna pengar men jag önskar att hon kunde lägga dem på upplevelser istället – om de nu absolut måste förbrukas. Upplevelser räcker längre än den där gråa koftan som hon bara MÅSTE ha – en vecka senare kan jag hitta den nedtrampad i ett hörn bland andra BARA-MÅSTE-HA-PLAGG.
Samtidigt så förstår jag henne, jag själv älskar ju böcker. Men det är inte själva köpandet som ger mig en kick, utan det är att få läsa dem om och om igen och att få se dem stå tillsammans i bokhyllan. Böckerna är min skatt, mina barn!
En journalist här i Göteborg införde (under stort rabalder) köpstopp under en tid förra året. Hon köpte endast de saker hon absolut behövde. Pengarna hon sparade la hon på en fin resa, men det var inte det som var själva grejen. Hon ville se ifall hon klarade sig utan att handla det absolut nödvändigaste. Herregud, den kvinnan har aldrig behövt leva på vad försäkringskassan har att erbjuda! Ensamstående arbetslösa eller sjuka föräldrar – de måtte ta såna publika, frivilliga köpstopp som ett hån.
Vad har ni för tankar om detta?
Ja visst har du rätt, vad är det som är viktigt här i livet och som gör att man mår bra? Hitta guldkanten i varje dag. Ja denna fråga borde vi ställa oss alla varje dag. För mig som inte är materialist är det definitivt UPPLEVELSER och att ha HÄLSA och trevliga VÄNNER. Tyvärr tar vi det där med att hälsan skall var bra så för givet. Jag själv har fattat detta själv först sedan jag drabbats själv av ohälsa. Då först fattade jag lite av meningen med livet, är väl det som kallas livserfarenhet? Som Peter Le Marc sjunger i en av sina låtar “tiden den gick jag förstod inte att det var livet som gick”, ligger mycket i detta. Vi borde alla vara mer rädda om varandra i en allt mer hårdnande värld där pengar blir allt mer viktigt för att ha den trygghet alla borde få känna.
Kram till alla som läser detta och var rädda om er och era vänner för det enda jag kan lova om framtiden är “att den blir aldrig som vi tänkt oss” tro mig jag vet av egen erfarenhet……..(blink)
Bella
Ja Bella den här frågeställningen har ju vi dryftat x antal gånger. Vi är rörande överens. Ingen av oss kör ju några vrålåk, allra minst du…. *HIHI* (du vet kaxig efter besiktningen trots 3 st 2:or!)
Jag är rädd för att alltför många av oss kommer att komma till en punkt då vi inser att vi borde utnyttjat tiden bättre. Man tänker hela tiden att ‘SEN ska jag börja leva, SEN då jag flyttat till det huset, fått det jobbet, träffat den karln osv osv.’
Nu blev detta ett väldigt stort och allvarligt ämne, det hela började ju bara med att jag kände mig SPYLESS att läsa Blocket-annonser.
Ni har en poäng. Det är oerhört trist att alltför många fastnar i ett shoppingberoende och tror att den med mest grejor då man dör vinner. Jag har även börjat tänka mer och mer på miljön och återanvändning. Men trots detta hymlar jag inte med att jag älskar att shoppa. Att få gå runt i butikerna och klämma och känna på nya skor, väskor och kläder ger ett oundvikligt ha-begär. Om man sen får bära hem nya, fina påsar med nya “fynd’ så är lyckan stor, just då i alla fall.
Halloj!
Här är ännu en som sällar sig till er skara och tycker allt vad shoppingbegär och ha-hysteri är fruktansvärt. Det är så tråkigt att dagens ungdomar skall behöva växa upp i denna materialistiska värld. Men förhoppningvis lär de sig vad som är viktigt här i livet med åren – vi människor och jorden vi lever på!
Såg också den underbara dokumentären (på jobbet) om personerna från Papua Nya Guinea som var i London. De var så underbara!! Jag fick tårar i ögonen av deras naivitet. Men hyser stor respekt för deras livsvisdom.
Hoppas dottern kommer att trivas bra i lägenheten och att du hittar ditt efterlängtade torp.
Kramar från Helena
Klart jag hittar mitt torp! Jag hoppas också att det inte tar alltför länge… nästa vår hade det varit trevligt ifall jag hade en liten trädgård att påta i.