Idag har vi haft en händelserik dag.
Tillsammans med en god vän har vi promenerat vid havet. Där träffade vi på en flock idisslande kor. Siri sprang fram till dem och var JÄTTETUFF – tills korna ställde sig upp…
-Schit vad stora dem är! sa hon då. Men snart stod hon NÄSTAN och nosade dem på mulen. (Det var väldigt snälla kor. )
Nävål, så fortsätter vi att gå. Då kommer vi till en hage med några kvigor. Dessa visar sig vara kvickare i benen än korna. Så de börjar trava mot Siri, som dock uppfattar det hela som en skitkul lek. Strax ser jag hur hon jagar en kviga och nästan nafsar den i hasorna. Så då fick jag snabbt avbryta leken, kvigorna blev lika besvikna som den lilla vita. Men Jisses! så tuff hon blev:
- Att stora KOR springer undan för en liten råtta som MIG! tänkte hon, styvare än vanligt i den berömda korken.
Urax gjorde ett försök att skälla på korna, men då han inte är så kvick i benen så ville jag avbryta honom innan det roliga började. Men han hörde inte mina rop, varav jag springer ifatt honom och singlar iväg kopplen som landar på hans rumpa. Jäklar så paff han blev. Han hade inte alls uppfattat mig och mina rop - korna var mer spännande, så han blev så rädd att han pep till! Alla som känner Urax vet att han inte är den som piper för en liten tillrättavisning. Ärligt talat så har han aldrig tagit åt sig på det viset tidigare. Nu är det iofs inte ofta jag korrigerat på det viset - just pga att det inte brukar ‘bita’ på honom.
Jaha, vi åker vidare och ska gå in i en hästhage. Urax är då genomblöt i pälsen pga regnet, och råkar sätta nosen på eltråden… Ynk nr 2. Stackarn, han pep iväg till bilen, helt plötsligt var han inte alls intresserad av att hälsa på några hästar.
Siri har också busat massor med Cavalieren Bella. Dessa tikar är på precis samma mentala stadie. Bella är 16 veckor, Siri är 13 månader. Men de är precis lika barnsliga, har exakt samma förmåga till koncentration osv. Och oj så kul de har ihop!
Gissa om hundarna sover gott ikväll….?
