‘Liten hund bortskänkes’

Ja den annons-rubriken har jag hunnit fila på sista tiden. Att ha en Jack-Russell i tonåren är … intressant. Det är också intressant att läsa rasstandard för rasen nu då man hunnit smaka på livet som russell-ägare ett tag. Naturligtvis har jag läst den standarden många gånger förr , men nu har den fått en annan mening, vi kan säga en “djupare mening”.

“Alert, livlig, på tårna, aktiv” läser jag. Hm, det stämmer gott. “Gott självförtroende, självsäker, oöm”. Ja det kan jag också skriva under på. “Kan bli destruktiv och vissa testar sina gränser kontuinerligt hela livet“. Nu är Siri inte ens 8 månader så även om hon dagligen testar vad man kan komma undan med så är jag säker på att det går över. Det är jag helt säker på.

Men jag kan berätta lite om hur livet med en JR-slyngel kan te sig.

Häromnatten vaknade jag av en snarkande, sovande hund, hängande över min hals. Jag vaknade inte av tassen i örat – sånt har jag hunnit vänja mig med – utan av lukten. “Sniff, det luktar…. Bajs!”

Trots att det var becksvart i rummet så förstod jag att nåt inte stod rätt till. Efter att ha tänt lampan så ser jag att den normalt sett vita, sovande tiken är brun i rumpan… och på golvet kan jag skönja spår av bruna tassar. Efter vidare undersökningar kommer jag fram till följande: Siri har under natten blivit ’risig i kistan” och gått in till köket för att s a s göra sina behov. Sista veckorna har hon börjat gå runt, runt i cirklar för att liksom nyfiket försöka titta sig själv i rumpan (”Men VAR kommer det ut egentligen?”) då hon bajsar. Så hon har alltså trampat runt, runt i bajset och sen travat in till sängen, hoppat upp i mitt ansikte och lagt sig tillrätta och somnat. Lite senare, efter att ha bytt både sängkläder och täcke, står jag tillsammans med Siri i duschen – och filar på rubriken överst. Kanske man skulle lägga till ‘vit’ filosoferar jag för mig själv? För efter två schamponeringar börjar hon se ren ut igen.

Nåja, att en hund bajsar inne då den är dålig i magen är ju inte så konstigt. Det kan vi kalla “olycksfall i arbetet”. Men vi har även annars delade meningar om var man ska göra sina behov. Då jag börjar berätta för mina hundägande bekanta så slår det sällan fel. De avbryter mig med “Men så konstigt! Jag har ALDRIG haft problem att få mina hundar rumsrena!? Alfons/Bertil/Karo/Pluttan kissade inne EN ENDA GÅNG. ” Gemensam nämnare för dessa uttalanden är att de görs av ICKE-TERRIER-ÄGARE. Ja suck, jag har själv gjort både Strimma, Blondie, Binna, Bea, Charlie, Centa, Zero och inte minst Urax rumsrena utan problem. Men så kom Siri in i mitt liv.

Då och då ser kommer jag ‘på henne’ med att huka sig för att pinka, men hon får ögonkontakt med mig i samma ögonblick. Då avbryter hon och släntrar nonchalant vidare – precis som attt hon tänker “Ville bara kolla om du var på hugget“. Då man sen går ut med henne så är hon inte ALLS nödig, nejdå, det är mycket intressantare att jaga en snöflinga eller ett löv, och därframme kommer en bil – den MÅSTE vi titta på, och oj, där kommer grannen gående, undrar om hon vill hälsa på mig idag, igår råkade jag ju nocka henne i näsan då jag skulle ge henne en puss, och hennes vita byxor blev också lite smutsiga men då sa hon att -Det gör ingenting alls! Kissnödig? Nä inte jag inte!

Nyårsdagen var jag och Helena i skogen med alla hundarna, Siri sprang runt och busade och hade skoj. I bilen hem börjar hon gnälla – men det gör hon ofta, antingen hon är nödig, hungrig, törstig men oftast bara för att hon är uttråkad. Och uttråkade blir hon efter två sekunders stiljte. Vi försöker få tyst på henne med olika metoder, alla utan framgång. Då vi parkerat hemma hos mig och jag öppnar bakdörren för att lyfta ut Siri – SÄTTER HON SIG OCH PINKAR – I HELENAS BIL!!!! Antagligen hade hon inte haft tid att kissa under den timslånga promenaden.

Nå, vad tycker ni om annons-rubriken?